Diskrimineringslagen omfattar sju diskrimineringsgrunder. De är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
Vad diskrimineringslagen innebär i praktiken är att ingen ska särbehandlas negativt på grund av attribut denne inte kan påverka.
Om ett diskrimineringsfall eskalerar och dras inför domstol ligger enligt lagen bevisbördan hos den som anklagas. Det är därmed inte längre den utsatte som behöver bevisa något, utan den anklagade behöver bevisa att diskrimineringen inte förekom.
Enligt lagen finns sex olika typer av diskriminering:
1. Direkt diskriminering
Vid direkt diskriminering utsätts en person för kränkande behandling som följd av ett attribut beskrivit i diskrimineringsgrunderna.
Ett exempel kan vara att en kvinna som söker ett jobb har samma meriter som en sökande man, men att enbart mannen kallas på intervju på grund av sitt kön.
2. Indirekt diskriminering
När det rör indirekt diskriminering utsätts inte en person för konkreta handlingar. Det rör sig istället och regler och bestämmelser som inte tillför något, utan enbart exkluderar en viss grupp.
Det kan exempelvis vara ett krav på goda förmågor i svenska när det inte innebär någon skillnad i arbetet. Det missgynnar då sökande som har ett annat modersmål än svenska.
3. Bristande tillgänglighet
Om problemet är bristande tillgänglighet innebär det att en person inte får det stöd denne har rätt till. Denna punkt rör till största del individer med funktionshinder.
Tillgänglighet ska handla om att ge alla samma förutsättningar. Det kan exempelvis röra sig om att en person som inte kan läsa en meny får den uppläst, eller att en skola måste tillhandahålla lösningar för rullstolsburna elever.
4. Trakasserier
Trakasserier innebär att någons värdighet kränks på grund av någon annans uppträdande. Mer konkret kan det röra sig om kommentarer, gester eller utfrysning.
Det är kortfattat beteenden som inte välkomnas av personen de riktas till. Det är den som är utsatt som bestämmer om det rör sig om en kränkning eller inte. Det är därför viktigt att den utsatte gör det tydligt för förövaren att beteendet är oönskat.
5. Sexuella trakasserier
Kränkande sexuellt uppträdande, kan vara tafsande, blickar, komplimanger, inbjudningar och anspelningar.
6. Instruktioner att diskriminera
När det rör sig om den sjätte punkten innebär att någon i maktposition beordrar någon underordnad att diskriminera. Personen som då är i beroendeställning bedöms inte ha tagit initiativet till kränkningen, och bör där med inte straffas för den.
Förbud mot repressalier
Repressalier innebär att någon bestraffas för att ha försökt förhindra diskriminering. Det kan innebär att man ger vittnesmål i en tvist eller påpekar diskriminering.
Skyddet gäller oavsett vilket förhållande personen har med arbetsplatsen. Det spelar ingen roll om personen är anställd, söker arbete, har praktik eller har kontakt med företaget i egenskap av konsult.